This is really happening
Hej hej!
Nu sitter jag här i köket med papper fullt över hela bordet. Papper från Cultural care och sådant som man måste skicka in snart och så. Jag börjar lite smått inse att det här faktiskt kommer hända snart, och det skrämmer mig lite. Jag är verkligen excited och vill verkligen åka men det är ju normalt att känna lite tveksamhet också. Men det växlar lite upp och ned men jag kommer alltid fram till att jag vill åka. Jag har ju velat åka i över ett år nu och efter många om och men så har jag ju faktiskt en familj och ett datum och ett helt år framför mig att äventyr. Det är ju otroligt spännande och glädjerusande (?) att tänka på när jag faktiskt inser att det kommer hända. CRAZY!
Förra veckan så kände jag för att skjuta upp lite på att ta hand om alla papper och inte riktigt orkade tänka på att jag skulle åka men nu kände jag bara att: Shit, jag måste ta tag i det, typ nu. Så nu sitter jag här och har tagit kopia på mitt pass och körkort, fyllt i blankett till polisregisterutdrag och sånt som man måste fixa. Det som är kvar nu är egentligen att boka tid för hälsoundersökning och sen skicka in alla papper som jag måste. Sen lär ju papprena till min visumansökan flyga in också och vad jag har förstått på andra så är dessa lite krångliga att fylla i, så jag hoppas att jag får de snart så jag kan ha dem over and done with. Sen är det ju besök på ambassaden! Asså det är faktiskt riktigt mycket fix och don innan man faktiskt kan komma iväg. Man vill ju vara närvarande i livet här hemma samtidigt, och det måste jag ju med tanke på att jag jobbar på julbord nu väldigt mycket i december.
Men snart bär det av. På måndag är det exakt 5 veckor kvar tills jag åker, och om 5 dagar är det en månad kvar. Helt sjukt. Men det kommer bli så otroligt lärorikt. Jag tror jag kommer vara en annan person när jag kommer tillbaka. Men jag kommer ju ändå alltid vara mig själv. Det ska bli intressant. Haha.
Ikväll ska jag iallafall skypea med familjen så det ska bli kul att se hur dem har det och hur de förbereder sig för att jag ska komma och bo hos dem! Men det är lite sjukt att man åker till andra sidan jordklotet till en familj som man knappt känner för att ta hand om deras barn. Men det är ju det som gör det så spännande också!
Nu ska jag fortsätta kämpa på med mina papper så jag faktiskt kan åka iväg också!
Ciao,
Mathilda
Nu sitter jag här i köket med papper fullt över hela bordet. Papper från Cultural care och sådant som man måste skicka in snart och så. Jag börjar lite smått inse att det här faktiskt kommer hända snart, och det skrämmer mig lite. Jag är verkligen excited och vill verkligen åka men det är ju normalt att känna lite tveksamhet också. Men det växlar lite upp och ned men jag kommer alltid fram till att jag vill åka. Jag har ju velat åka i över ett år nu och efter många om och men så har jag ju faktiskt en familj och ett datum och ett helt år framför mig att äventyr. Det är ju otroligt spännande och glädjerusande (?) att tänka på när jag faktiskt inser att det kommer hända. CRAZY!
Förra veckan så kände jag för att skjuta upp lite på att ta hand om alla papper och inte riktigt orkade tänka på att jag skulle åka men nu kände jag bara att: Shit, jag måste ta tag i det, typ nu. Så nu sitter jag här och har tagit kopia på mitt pass och körkort, fyllt i blankett till polisregisterutdrag och sånt som man måste fixa. Det som är kvar nu är egentligen att boka tid för hälsoundersökning och sen skicka in alla papper som jag måste. Sen lär ju papprena till min visumansökan flyga in också och vad jag har förstått på andra så är dessa lite krångliga att fylla i, så jag hoppas att jag får de snart så jag kan ha dem over and done with. Sen är det ju besök på ambassaden! Asså det är faktiskt riktigt mycket fix och don innan man faktiskt kan komma iväg. Man vill ju vara närvarande i livet här hemma samtidigt, och det måste jag ju med tanke på att jag jobbar på julbord nu väldigt mycket i december.
Men snart bär det av. På måndag är det exakt 5 veckor kvar tills jag åker, och om 5 dagar är det en månad kvar. Helt sjukt. Men det kommer bli så otroligt lärorikt. Jag tror jag kommer vara en annan person när jag kommer tillbaka. Men jag kommer ju ändå alltid vara mig själv. Det ska bli intressant. Haha.
Ikväll ska jag iallafall skypea med familjen så det ska bli kul att se hur dem har det och hur de förbereder sig för att jag ska komma och bo hos dem! Men det är lite sjukt att man åker till andra sidan jordklotet till en familj som man knappt känner för att ta hand om deras barn. Men det är ju det som gör det så spännande också!
Nu ska jag fortsätta kämpa på med mina papper så jag faktiskt kan åka iväg också!
Ciao,
Mathilda
Kommentarer
Trackback
